Efter en förlossning så tappar man ju mkt hår.. ja visst de kan jag förstå eftersom kroppen hamnar i en sorts dvala under graviditeten o så fort den kommer igång så gör allt annat de me. Men att tappa såna kopiösa mängder hår kunde ja inte förstå!! Borstade genom håret innan duschen vilket resulterade i en full borste med hår, vart en tjock boll när jag tog bort det. . Nu efter duschen lär de nog var lika mkt när jag borstar ur det.. kommer ja bli flint?! Haha!
Nää js hoppas inte det är en längre period som ja tappar hår ^^

Nu har jag precis gett Caspian lite katrinplommon pure vilket han älskar :) lite mellis sådär o för att få magen börja jobba med fastare föda :) han får någrsa tsk grät på fm med o lite pure. Så såhär ska vi fortsätta tills vi kan börja byta ut ett mål mot gröt :) ska bli skoj :))

Nä nu ska jag dricka mitt kaffe innan det svalnar ^^
Kommer nog skriva ett inlägg senare sen om en kommentar jag fick utanför maxi stormarknad som jag vill debattera lite om..

Vi välkomnar lilla Caspian som föddes med akut kejsarsnitt den 26/6. Han vägde 3360g och var 51cm.
Det vart en kamp för oss båda och ingen visste om våran älskade son skulle överleva.. han hade en extremt tuff syrebrist när han kom ut.. sambon såg både mig o caspian livlösa och han beskrev caspian som en grå kokt spagetti när dom kom med han till akutbordet för återupplivning.. hans lilla hjärta slog bara 1 gg i minuten och andades inte..
Med tårar i ögonen påbörjar jag flberättelsen..

01.30 vaknade jag av extrema värkar, ringde in till förlossningen o dom bad mig ta panodil och duscha varmt. Försökte med det men drt gick inte bort! Ringde in igen vid 02 och berättadr som det var, hade blod på pappret när jag kissat (teckenblödning) och extrema värkar med 3 min mellanrum. Dom baf mig komma in. Började packa bbväskan i fulla värkar o stannafe upp för att andas igenom värkarna när dom kom. 02.30 väckte jag sambon o tala om att det var dags nu, vi ska ha barn! ! :)
Upp for han utan att tänka, slängde oss i bilen o hörde av oss tiöl dom närmsta. Kom upp till fl o blev undersökt. YES 5 cm!
Provet togs, värkstimulerande sattes in o jag öppnades till 9,5 cm då dom började mät eda sattes.. syret till caspian då dom tyckte det sjönk för fort vid varje värk.
Sista provet visade väldigt lågt syrevärde så ilfart till operation för kejsarsnitt. Väl på op bordet så började jag känna av en helt sjukt smärta trots eda, konstaterades att edan suttit fel o ytbedövat samt kanylen i armen var under huden bara.. så narkosen fick caspian i sig.. då satte dom kanyl i halsen och jag somnade direkt.
(Sover under denna tid nu)
Caspian kommer ut helt grå och livlös, hjärtat slog 1 gg i minuten och han kunde i te andas själv.. dom bad sambon komma till akutbordet då han satt o grät på golvet, dom visste inte om han skulle klara sig till Neonatalavdelningen. . Efter mkt om och men hade respiratorn hjälpt och upp till neonatalen försvann dom.. jag vaknade upp på iva och frågade vart min son var? Dom förklatade läget som mkt kritiskt och jag fick absolut intr lämns iva då jag själv förlorat mkt blod och fått infektion av deras felbehandling på fl med edan.. dagarna gick och sambon sprang mellan mig o caspian för att visa bilder på han.. ham var ju så himla fin, så perfekt!
Madda slangar, 15 mediciner intravenöst, nedsövd och nerkyld i 33 grader i tre dygn.. tredje dagen på iva fick jag lämna rummet. Åka upp mrd min säng in till Neonatalavdelningen iva där min son låg, så himla vacker! Jag grät o grät och hyperventilerade, jag var så chockaf av alla slangarna o hur iskall han var.. dagen jag blev inskriven på spec bb var den lyckligaste dagen i mitt liv, jag var bara rn korridot bort från min kämpe som nu börjat värmas upp med en halv grad i timmen. Dag som natt vakade jag över min son, ingen kunde säga att han överlever. O om han gör de, kan han gå men för livet av syrebristen..jag grät och höll hans lilla hand, hela nätter o hela dagar, till sista andetaget. . Jag gav mig fan på att när han vaknar o tittar gör dr ska han bara göra!!, då ska det vara mig han ser första ggn han tittar. Jag började träna att gå och sitta i rullstolen, mkt riktigt, 30 juni kl 14 stod jag vid hans säng och grät som dom andra dagarna med huvudet i mina händer.. läkaren kommer fram o tar mig på axeln o säger " du mamma? Det är någon som tittar nyfiket på dig där du står"
Jag vågar inte kolls, jag kollafr på henne o hon log med tårar i ögonen..
Jag tittade ner på hans säng och ser dom största bruna ögonen jag någonsin sett, dom vackraste ögonen jag någonsin fått se! han har vaknat!!! <3 från dagen gjordes prover/röntgen i 3 dagar framåt. Alla var fina o dom såg inga hjärnfel!! Fan va det gav oss livslust o lågan att kämpa! Dagar gick o vi kom till ett samvårdsrum. Där gick tiden fort, vi fick sova med våran älskling!
Dagen kom när vi äntligen fick åka hem till vårat!

Nu kan man inte tro att caspian varit där uppe bland änglarna och vänt, att han kämpade sig tillbaka till oss, sin mamma o pappa <3
Jag vill tacka alla för besök på sjukhuset, samtal och sms och all omtanke! Ni är guld!
Caspian är idag 3 månader och soom vilken bebis som helst :) vi mår efter omständigheterna bra och efter 2 v på sjukhus sen födseln så vill vi aldrig mer dit!
Men vi måste på brsök där då o då tills han är 5,5 år.
Bjuder på bilder som jag tog på kameran med mob och bilder från nu :)

Nu kommer uppdateringar lite mer då jag får tid :) småbarnslivet är tufft ibland ;)

Vaknade på Fredagsmorgonen och kände något blött nertill, gick upp ur sängen och kände att det rann längs benen o väldigt fort! Tog av mig trosorna och det rann färskt illrött blod längs båda mina ben och trosorna var helt röda ist för vita..
satte mig på toan och det var som om man hällde ett glas med vatten i toan fast det var rent blod.. torkade o torkade men det kom bara mer och väldigt rikligt (under den stunden kom det minst 2 dl) då kan ni förstå att det var mkt o blev panik?
Ringde fl och förklarade hur det var och dom ville ha in mig akut, helst med ambulans men jag vägrade utan jag ville åka våran egen bil!
Gick på toa igen efter samtalet medans andreas i ren panik slängde på sig kläder och ringde runt. Han var så orolig efter att ha sett blodspåren från toan och väl inne i badrummet var en stor pöl där jag stått.
På toan torkade jag ytterligare för att kunna ta på en binda, då kom hela slemproppen..

Vid bilen tog vi fram dopplern vi fått av en vän för att hitta våran älskades hjärta så vi kunde lugna oss, det slog fint!
Åkte in i ilfart med en orolig pojkvän o minst lika orolig var jag..
Väl framme så möttes vi upp med rullstol och blev förda till ett akutrum uppe på förlossningen. Fick förklara mer hur morgonen varit osv och blev kopplad till ett ctg som kollar bebisen o mig. Det såg fint ut. Senare på kvällen fick jag ett vaginalt ul och där hittade dom en blödning men kunde inte se vart ifrån så dom tror det var en avlossning på en kant av moderkakan (inte så farligt om det bara är lite då mk är stor o sitter fast med hela baksidan) men dom var orolig att den lossnar mer. Dom kollade även ett ul på magen och tittade på våran bebis o han mådde bra!
Fick tabletter som minskade blödningen (nu är den borta förutom gammalt som kommer då o då som bruna flytningar). Dom villr ha kvar mig under natten för observation..
Dagen därpå (lördag) var det ctg som såg bra ut, sen bestämde dom att jag absolut inte fick va uppe o gå.. på efm började jag få värkar ist för sammandragningar men det stoppade dom? Medans läkaren dagen efter tyckte att bebisen fick komma när den ville..
På söndagen fick jag äntligen åka hem!!

Berättade lite i kort drag så alla ni som undrat kan få lite mer info än det jag orkat förklara <3

Det känns lite halvkonstigt, har täta sammandragningar sen igårkväll och molnande mensvärk men det är inte varken tätt eller regelbundet.
Andreas ska åka 10 mil för att fiska o lär inte komma hem förrens sent i eftermiddag/kväll o jag har inga pengar på min telefon (y) känns ju jättebra :/
Han sa att han ville hem tidigare än runt 19 som de kommer bli. Då sa jag att jag antagligen hunnit föda innan dess om de vore så o då började han prata om programmet på tvn (y) så mkt bryr han sig..
Vet att inget lär ske idag de e inte de, men känns som om att han inte är riktigt närvarande alla gånger. O stannar han hemma idag o inget händer så kommer han väl känna att de va onödigt typ.. o veronika o jocke blir sura :/
Förlååååt mig att jag är gravid o så långt gången att jag bromsar in er, för detta lyckades jag med helt själv menar jag..

Imorgon ska jag på glukosbelastningen. Den måste bli av denna gång.. men verkar som om att det bara är jag som inser hur pass allvarligt det är.. jag känner på mig att jag kommer få ett besked jag inte vill ha.. o det beskedet kommer jag få ta ensam..
Han har varit med på ett besök hos bm o båda ul.. annars har jag antingen gått själv eller haft en vän med mig.. men hur ser det ut då?..
Varenda gång så sitter det ett glatt par i väntrummet o jag ensam..
Jag trodde man skulle dela denna sak ihop?
Hade åtminstonde varit tryggt att ha honom där vid min sida när jag får provsvaren :( men nää, jobbet äe viktigare :(
Känns som om att vårat barn kvittar,han har ju redan ett.. :/
Suttit o gråtit i snart en timme o han har inte kommit upp en enda gång för att se vart jag är eller så, jag svarade inte när jag gick ut ur sovrummet när han sa godnatt eller nåt.. bara de borde fått han gå efter mig när han hörde att jag blev snuvig helt plötsligt?.

Åhååå vilket kort tålamod jag fått helt från ingenstans.. noll tolerans mot dom som går emot "regler" som tex saga. Kan sitta 30 min vid matbordet o får i sig 3 gafflar mat, resten av tiden leker hon eller låtsas vara mätt.. stubinen brinner upp o hon åker in på rummet direkt.
Hur ska jag orka den sista biten när hon inte kam förstå att man ska äta vid bordet o leka på rummet? Hon drae även ut saker i alla rum.. hon veeeet så väl att hennes saker ska vara i ett rum o det är hennes.. guuud jag exploderar snart..

Semester skulle va skönt ^^ haha!

Som rubriken lyder så har vi nu klivit in i v 33 (32+1) o det blir tyngre o tyngre :p
Man märket att han har mindre plats att röra sig på nu mer då hela magen vobblar när han flyttar sig :p
BMbesök på torsd igen så får se hur allt står till :) ser nog bra ut som vanligt :D

Ang Saga så har vi nu fått henne i två veckor o hennes sk mamma varannan helg, känns superskönt då hon får dagis här o rutiner, guuuud va glad hon var igår efter första dagen på fleeeera veckor!
Talet har utvecklats ngt enormt o äntligen får vi feedback av andra att det är så.:) dagis är nöjda med henne o ser skillnad med!!
Hon sover än så länge inte lika oroligt nu när hon har sina fasta rutiner igem :)
Min kärlek för denna lilla tjej är enorm!
Längtar tills lillebror kommer till oss med så vi kan bli den lilla familj vi längtat efter!

Sitter på balkongen och väntar på en kompis, solen tittar fram men det har kommit in mööörka moln så antagligen blir det regn om ett tag :(

Går idag in i v 32, nu börjar halsbrännan komma som först, dock inte så att jag får sura uppstötningar men det känns i mellangärdet.. usch!
Men jag får stå ut efts grav hittils varit en dröm :) inget illamående, inga spec cravings och inte heller överdrivet ont någonstans :) så det är skönt!

Nu ska jag in o se hur det går för mitt kaffe som jag satte igång och invänta min kompis :) tuudells