Vi välkomnar lilla Caspian som föddes med akut kejsarsnitt den 26/6. Han vägde 3360g och var 51cm.
Det vart en kamp för oss båda och ingen visste om våran älskade son skulle överleva.. han hade en extremt tuff syrebrist när han kom ut.. sambon såg både mig o caspian livlösa och han beskrev caspian som en grå kokt spagetti när dom kom med han till akutbordet för återupplivning.. hans lilla hjärta slog bara 1 gg i minuten och andades inte..
Med tårar i ögonen påbörjar jag flberättelsen..

01.30 vaknade jag av extrema värkar, ringde in till förlossningen o dom bad mig ta panodil och duscha varmt. Försökte med det men drt gick inte bort! Ringde in igen vid 02 och berättadr som det var, hade blod på pappret när jag kissat (teckenblödning) och extrema värkar med 3 min mellanrum. Dom baf mig komma in. Började packa bbväskan i fulla värkar o stannafe upp för att andas igenom värkarna när dom kom. 02.30 väckte jag sambon o tala om att det var dags nu, vi ska ha barn! ! :)
Upp for han utan att tänka, slängde oss i bilen o hörde av oss tiöl dom närmsta. Kom upp till fl o blev undersökt. YES 5 cm!
Provet togs, värkstimulerande sattes in o jag öppnades till 9,5 cm då dom började mät eda sattes.. syret till caspian då dom tyckte det sjönk för fort vid varje värk.
Sista provet visade väldigt lågt syrevärde så ilfart till operation för kejsarsnitt. Väl på op bordet så började jag känna av en helt sjukt smärta trots eda, konstaterades att edan suttit fel o ytbedövat samt kanylen i armen var under huden bara.. så narkosen fick caspian i sig.. då satte dom kanyl i halsen och jag somnade direkt.
(Sover under denna tid nu)
Caspian kommer ut helt grå och livlös, hjärtat slog 1 gg i minuten och han kunde i te andas själv.. dom bad sambon komma till akutbordet då han satt o grät på golvet, dom visste inte om han skulle klara sig till Neonatalavdelningen. . Efter mkt om och men hade respiratorn hjälpt och upp till neonatalen försvann dom.. jag vaknade upp på iva och frågade vart min son var? Dom förklatade läget som mkt kritiskt och jag fick absolut intr lämns iva då jag själv förlorat mkt blod och fått infektion av deras felbehandling på fl med edan.. dagarna gick och sambon sprang mellan mig o caspian för att visa bilder på han.. ham var ju så himla fin, så perfekt!
Madda slangar, 15 mediciner intravenöst, nedsövd och nerkyld i 33 grader i tre dygn.. tredje dagen på iva fick jag lämna rummet. Åka upp mrd min säng in till Neonatalavdelningen iva där min son låg, så himla vacker! Jag grät o grät och hyperventilerade, jag var så chockaf av alla slangarna o hur iskall han var.. dagen jag blev inskriven på spec bb var den lyckligaste dagen i mitt liv, jag var bara rn korridot bort från min kämpe som nu börjat värmas upp med en halv grad i timmen. Dag som natt vakade jag över min son, ingen kunde säga att han överlever. O om han gör de, kan han gå men för livet av syrebristen..jag grät och höll hans lilla hand, hela nätter o hela dagar, till sista andetaget. . Jag gav mig fan på att när han vaknar o tittar gör dr ska han bara göra!!, då ska det vara mig han ser första ggn han tittar. Jag började träna att gå och sitta i rullstolen, mkt riktigt, 30 juni kl 14 stod jag vid hans säng och grät som dom andra dagarna med huvudet i mina händer.. läkaren kommer fram o tar mig på axeln o säger " du mamma? Det är någon som tittar nyfiket på dig där du står"
Jag vågar inte kolls, jag kollafr på henne o hon log med tårar i ögonen..
Jag tittade ner på hans säng och ser dom största bruna ögonen jag någonsin sett, dom vackraste ögonen jag någonsin fått se! han har vaknat!!! <3 från dagen gjordes prover/röntgen i 3 dagar framåt. Alla var fina o dom såg inga hjärnfel!! Fan va det gav oss livslust o lågan att kämpa! Dagar gick o vi kom till ett samvårdsrum. Där gick tiden fort, vi fick sova med våran älskling!
Dagen kom när vi äntligen fick åka hem till vårat!

Nu kan man inte tro att caspian varit där uppe bland änglarna och vänt, att han kämpade sig tillbaka till oss, sin mamma o pappa <3
Jag vill tacka alla för besök på sjukhuset, samtal och sms och all omtanke! Ni är guld!
Caspian är idag 3 månader och soom vilken bebis som helst :) vi mår efter omständigheterna bra och efter 2 v på sjukhus sen födseln så vill vi aldrig mer dit!
Men vi måste på brsök där då o då tills han är 5,5 år.
Bjuder på bilder som jag tog på kameran med mob och bilder från nu :)

Nu kommer uppdateringar lite mer då jag får tid :) småbarnslivet är tufft ibland ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter en förlossning så tappar man ju mkt hår.. ja visst de kan jag förstå eftersom kroppen hamnar i en sorts dvala under graviditeten o så fort den kommer igång så gör allt annat de me. Men att tappa såna kopiösa mängder hår kunde ja inte förstå!! B...

Vaknade på Fredagsmorgonen och kände något blött nertill, gick upp ur sängen och kände att det rann längs benen o väldigt fort! Tog av mig trosorna och det rann färskt illrött blod längs båda mina ben och trosorna var helt röda ist för vita.. satte ...

Det känns lite halvkonstigt, har täta sammandragningar sen igårkväll och molnande mensvärk men det är inte varken tätt eller regelbundet. Andreas ska åka 10 mil för att fiska o lär inte komma hem förrens sent i eftermiddag/kväll o jag har inga penga...

Imorgon ska jag på glukosbelastningen. Den måste bli av denna gång.. men verkar som om att det bara är jag som inser hur pass allvarligt det är.. jag känner på mig att jag kommer få ett besked jag inte vill ha.. o det beskedet kommer jag få ta ensam....

Åhååå vilket kort tålamod jag fått helt från ingenstans.. noll tolerans mot dom som går emot "regler" som tex saga. Kan sitta 30 min vid matbordet o får i sig 3 gafflar mat, resten av tiden leker hon eller låtsas vara mätt.. stubinen brinner upp o h...